Jag har bott i Sverige i mitten av 1990-talet med min familj.
Min dotter började prata äkta värmladska, sade dagmamman.
Hon glömde bort t.ex. vad heter blått på finska
( sininen är blå o hon själv heter Sini, fast i Sverige dagmamman skrev Zinni(?!?) ..
Tyvärr glömde hon lika snabbt en hel del av svenskan efter vi flyttade tillbaka, men den värmländska intonationen finns kvar och till o med kärleken till det sveska språket o Sverige.
Jag lärde mig svenska - så som att fika när som helst o till o med ute på grönskan..
Det var härligt att fira midsommaren i Dalarna vid Siljan, dansa runt midsommarstången
o sen igen på torget runt granen på juletiden.
"Det var många musikanter runt granen på Stora Torget. De spelade både på basfiol och flöjt. Och alla dansade bom fadderallan" .
På hösten saknade jag hem ändå. Jag tror att den nostalgiska stämningen hör till hösten i alla fall.
Jag tänker ofta på mina fina år i Sverige och midsommarfiranden när jag tittar på de underbara fotografin av
Barbro i Herrö, Åland.
Fast dikten av Höstens Dagar är ytterst sorglig är det full av nostalgi o med det önskär jag ljuvliga höstdagar till
Lilli ( hon gillar
Edith Södergran )och sin underbara blog i Norge
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla...
Fråga Stjärjnorna
tidigare on Sverige/earlier about Sweden
...
I have lived in Sweden with my family
I fell in love with Swedish language, literature, music and celebrations.